För det mesta är min vardag genomsyrad av det andliga på något sätt. Jag ser och hör saker, jag läser andlig litteratur och jag mediterar. Men ibland behövs en paus. Intresset mattas av lite grann för det övernaturliga, och det vanliga livet lunkar vidare precis som det ska.
Jag tror att dessa pauser är viktiga för vår utveckling. Under dessa stilla stunder växer vi och ens inre går igenom allt nytt vi lärt oss. Vi jordar oss och är i hundraprocentig kontakt med det verkliga livet och vår resa på jorden. Efteråt kommer vi igen, med nya upplevelser och ny styrka.
En fjäder i handen 
Absolut! Jag kan till och med behöva tvinga mig själv att ta en paus, för att grunda mig i tillvaron. Jag tror att det är jätteviktigt att inte forcera fram sin andliga utveckling. Bra att du tog upp ämnet på din blogg. Det är viktigt att känna till att de andliga insikterna behöver förankras i vardagen för att man inte ska tappa balansen.
Absolut! Annars går man omkring med huvudet i molnen och missar allt viktigt som händer runt omkring en!