Inspirerad av Ljuskällan reflekterade jag över det här med att lita på sig själv och sina förmågor. Jag tror att ALLA kan se/uppleva andar och änglar, för att nämna ett par övernaturliga exempel. Det beror bara på om man är intresserad av att utveckla det eller inte. Alla kan sjunga, om man gör det bra eller inte är en annan sak..! Alla sjunger på olika sätt, och på samma sätt kan alla uppleva andar eller änglar på olika sätt. Vissa kanske ser andar, andra kanske hör dem och en del känner av dem i form av rysningar eller värme. Kanske förmedlas känslor och man upplever dem tydligast. Ju mer man tränar desto mer lär man känna igen tecknen.
För att återgå till ämnet så är det viktigt att man litar på det man får till sig. Vad förlorar man på att tro att det faktiskt kan vara farmor som strök en över håret när man stod och diskade? Om det känns så, så kan det väl vara så. Litar man på det man får till sig och blir glad för kontakten, så tror jag också att det blir lättare att få kontakt nästa gång.
Man är inte galen för att man tror på det andliga. Man är precis som vilken människa som helst. Man jobbar, man dricker te, man målar naglarna, man åker till Grekland på semester. Och så tror man att ens bortgångna nära och kära finns nära. Man är heller inte galen eller onormal om man ser eller upplever andar. Jag skulle blir orolig om man hörde andar och de sade negativa saker till en. Eller befaller en att göra saker som inte känns bra. Kontakten med andar ska alltid vara någonting positivt, och vara av kärlek. Att inte tänka på något annat än det andliga är inte heller friskt. Vi är ju här för att leva vårt liv och lära oss av jordelivet. Men att ha det som intresse är minst lika bra som att spela innebandy eller måla tavlor.
Kontakten med det övernaturliga intensifieras av att man faktiskt tror på det man gör. Vill man testa på att göra en avläsning så är det viktigt att man struntar i alla rädslor, de bara blockerar en. Lita på att det du får till dig är rätt! Ibland kanske man inte förstår exakt vad man får till sig och tolkar fel, men det är helt okej. För varje avläsning man gör så lär man sig mera.
När man litar på sig själv och det man ser och upplever så blir man också själv mera öppen, och lär sig se även små tecken runt omkring en. Och då blir vardagen genast så mycket mer magisk!
En fjäder i handen 