Om att lita på sig själv.

Inspirerad av Ljuskällan reflekterade jag över det här med att lita på sig själv och sina förmågor. Jag tror att ALLA kan se/uppleva andar och änglar, för att nämna ett par övernaturliga exempel. Det beror bara på om man är intresserad av att utveckla det eller inte. Alla kan sjunga, om man gör det bra eller inte är en annan sak..! Alla sjunger på olika sätt, och på samma sätt kan alla uppleva andar eller änglar på olika sätt. Vissa kanske ser andar, andra kanske hör dem och en del känner av dem i form av rysningar eller värme. Kanske förmedlas känslor och man upplever dem tydligast. Ju mer man tränar desto mer lär man känna igen tecknen.

För att återgå till ämnet så är det viktigt att man litar på det man får till sig. Vad förlorar man på att tro att det faktiskt kan vara farmor som strök en över håret när man stod och diskade? Om det känns så, så kan det väl vara så. Litar man på det man får till sig och blir glad för kontakten, så tror jag också att det blir lättare att få kontakt nästa gång.

Man är inte galen för att man tror på det andliga. Man är precis som vilken människa som helst. Man jobbar, man dricker te, man målar naglarna, man åker till Grekland på semester. Och så tror man att ens bortgångna nära och kära finns nära. Man är heller inte galen eller onormal om man ser eller upplever andar. Jag skulle blir orolig om man hörde andar och de sade negativa saker till en. Eller befaller en att göra saker som inte känns bra. Kontakten med andar ska alltid vara någonting positivt, och vara av kärlek. Att inte tänka på något annat än det andliga är inte heller friskt. Vi är ju här för att leva vårt liv och lära oss av jordelivet. Men att ha det som intresse är minst lika bra som att spela innebandy eller måla tavlor.

Kontakten med det övernaturliga intensifieras av att man faktiskt tror på det man gör. Vill man testa på att göra en avläsning så är det viktigt att man struntar i alla rädslor, de bara blockerar en. Lita på att det du får till dig är rätt! Ibland kanske man inte förstår exakt vad man får till sig och tolkar fel, men det är helt okej. För varje avläsning man gör så lär man sig mera.

När man litar på sig själv och det man ser och upplever så blir man också själv mera öppen, och lär sig se även små tecken runt omkring en. Och då blir vardagen genast så mycket mer magisk!

Om att känna av objekt

Min sambo har en konstig aversion mot begagnade saker, men jag har så småningom lyckats avvänja honom från att alltid köpa nytt..! Vi flyttade för ett tag sedan och vi köpte några gamla fruktlådor att dekorera med och ett riktigt vackert gammalt bord till vår terass. När vi bar på det tunga bordet fick jag en flyktig bild i mitt huvud: bordet som stod i en vacker, övervuxen och lummig trädgård. Jag såg små detaljer av trädgården, och det var så fint. Då insåg jag att det antagligen var trädgården där bordet stått nån gång för länge sedan! Jag testade samma sak med fruktlådorna, jag satte handen på en och kände in. Blixtsnabbt flög en bild i mitt huvud: en lagerlokal för länge sedan, med män i basker (fruktlådorna är från Spanien) som jobbade så svetten lackade.

Nuförtiden testar jag detta varje gång jag köper nåt begagnat, bara för att få ta del av objektets historia och se var det funnits tidigare. Det är enkelt: sätt bara handen på föremålet och slappna av. Låt bara tankarna flöda och ta till dig de bilder som kommer till dig. Ge inte upp om det inte fungerar vid första försöket!

Om att göra en avläsning.

Jag tror att vem som helst kan göra en avläsning. Kan jag göra det, kan vem som helst. Jag är fortfarande inte jättebra på avläsningar, men jag tycker om att öva mig och lära mig att tyda det jag får till mig. Jag har aldrig gjort en avläsning face-to-face eller gjort en avläsning på någon jag känner. Det vore intressant att göra en avläsning face-to-face för att få omedelbar bekräftelse, och också för att förstå och kunna tolka bättre vissa budskap. Jag undrar också om energin är starkare från den andra personen när man är fysiskt på samma plats. Jag skulle i vilket fall som helst nog vara ganska nervös i en sån situation tror jag, åtminstone i början.

Jag är ännu lite tveksam till att göra en avläsning av någon jag känner. Jag tänker att min avläsning då kan färgas av det jag redan vet om den personen. Det ger också mera tror jag att läsa av nån som jag inte känner, då det känns väldigt bra att få bekräftelse på att det jag ser stämmer, tror att jag inte vet någonting om personen ifråga. Jag har ännu inte så mycket självsäkerhet vad gäller avläsningar, men så småningom byggs den på. Jag borde bara träna, träna och träna lite till.

Första gången jag gjorde en avläsning var inte så länge sedan. Jag fick göra avläsningen anonymt, och jag meddelade att jag var väldigt ny på det, men trots det var jag nervös. Men jag tänkte att jag bara kör på och ser vad jag får till mig, och det gick bra. Efter det har jag gjort en del, men jag hoppas det blir många fler.

Jag brukar göra på följande sätt:

1. Jag tänder ett par ljus: ett för mig och ett för personen jag ska läsa av, tänder en rökelse och tar fram änglakorten om jag vill ta hjälp av dom, samt papper och penna. Har jag ett foto på personen ifråga ställer jag det också nära intill.
2. Jag mediterar i några minuter för att slappna av. Ibland lyssnar jag till en vägledd meditation där jag skyddar mig med vitt ljus, ibland renar jag bara mig själv i meditationen.
3. Jag försöker att inte “vakna upp” helt ur meditationen, och ber om hjälp av guiderna och änglarna, både mina och de som hör till den jag ska läsa av. I det här läget känner jag att jag kopplar upp mig med personen, och jag får på något sätt väldigt varma känslor till henne eller honom.
4. Jag ställer min första fråga genom att skriva ner den på ett papper. Min första fråga kan till exempel vara: “hurudan är x som person?”. Ibland börjar svaren trilla in (i mitt huvud) redan när jag skriver ner frågan, och ibland kanske jag blir tvungen att skriva ner frågan ett par gånger till. Oftast får jag till mig enstaka ord eller korta meningar, och de kommer en efter en, ganska snabbt så jag får skriva ner så fort jag hinner. Ibland får jag ord till mig som jag aldrig själv använder, väldigt högtidliga eller gammaldags ord. För mig är det en ytterligare bekräftelse till att jag inte hittar på alltihopa.
5. Jag ställer fler frågor genom att skriva ner dem på pappret, till exempel vad personen ifråga behöver veta just nu, vad personen behöver veta i framtiden, och om personen vill veta något specifikt så frågar jag om just det. Är det någonting jag inte riktigt förstår så ber jag om förtydligande, och då brukar jag få det genast.
6. Jag brukar dra änglakort i samband med att jag läser av. Jag drar ett kort för det som redan skett, ett kort för just nu och ett kort för framtiden.
7. När jag är klar tackar jag alla änglar och guider och skriver ner allt jag fick till mig lite tydligare, eftersom det mest är enstaka ord och punkter. Jag analyserar allt först i efterhand. Vissa saker kan vara lite svåra att tolka, särskilt om jag sett symboler, så då måste jag försöka sätta ihop det hela så gott jag kan. Ibland är jag inte heller helt säker på om det jag ser är nutid, framtid eller sånt som redan hänt.

Nu har ju var och en olika sätt att göra avläsning på, det här är det sätt som fungerar för mig. Jag kan inte säga varifrån den information jag får till mig kommer ifrån, jag har liksom inte riktigt bestämt mig ännu..! Det kanske kommer från guiderna, änglarna, själen eller kanske från världsalltet inuti mig själv. Just nu spelar det inte så stor roll känner jag, det viktigaste är att det fungerar!

Min styrka i avläsningarna har hittills varit att se vilka bortgångna vänner och anhöriga som finns med personen jag läser av. Det gillar jag väldigt mycket och jag tycker det är jätteintressant. Det har hänt att dessa bortgångna kommit och hälsat på redan innan jag ens börjat läsa av, och är väldigt enträgna om att få prata..! Men mer om det i ett separat inlägg, det är ett av mina favoritämnen.

Om att bli avläst.

Jag har blivit avläst två gånger i mitt liv, och båda gångerna var riktigt positiva upplevelser. Första gången var för sju år sedan, precis i ett skede av mitt liv då allt skulle förändras, men det hade jag själv ingen aning om. Jag hade läst om en kvinna som bodde i staden jag bodde i då, och som tog emot sina kunder i sitt kök. Jag kontaktade henne och fick tid ett par veckor senare. Jag gick hem till henne, satte mig i hennes lilla kök och hon började sin avläsning med hjälp av tarotkort. Såhär i efterhand gick allt precis så som hon spådde. Men vilken tur att jag inte insåg just då hur allt skulle förändras så radikalt.

Andra gången jag blev avläst var för ett år sen, av en ung man med guldlockigt hår som är relativt känd, nämligen Birkan Tore. Birkan har förekommit i programmet “Det Okända” och jag gillar verkligen hans avslappnade stil. Han har också ett radioprogram jag lyssnar på varje vecka (kolla in Blogtalk Radio om ni är intresserade!). För ett år sedan visste jag inte riktigt vart mitt liv var på väg, och jag tog kontakt med Birkan som gör avläsningar alltid då och då. Jag bokade en halvtimmes tid med honom, och det var helt fantastiskt. Han började med de mest “akuta” sakerna i mitt liv, dvs. det jag behövde få veta just då, och sedan fick jag också ställa frågor. Det var det bästa jag gjort, och allt som han sade då har förverkligats. Fortfarande är det några saker som jag väntar mig ska uppfyllas under detta år.