Om när det luktar illa…

I lördags stod jag i badrummet och pysslade med något. Plötsligt känner jag en stark svettlukt! Jag tror ju givetvis det är jag, men jag brukar ju inte lukta svett..? Och min sambo sover fortfarande. Jag tänker inte desto mer på det utan fortsätter med mitt.

Lite senare, på eftermiddagen, står min sambo i köket och fixar. Plötsligt utbrister han: Vad det luktar svett här! Jag säger att jag känt precis samma sak tidigare. Vi luktar på varann (hihi) och märker att ingen av oss luktar illa. Lite senare känner han av lukten igen.

Jag tror att vi hade besök. Jag vet inte av vem, men kanske vi får reda på det så småningom. Just nu är jag så bortkopplad från allt andligt, det vardagliga livet tar så mycket plats att jag inte får så mycket till mig heller. Nåja, gäster är väl välkomna, om dom uppför sig..!

Jag läste i en bok för ett tag sedan att det inte alltid är så lätt för dom på andra sidan att göra sig hörda. Om deras sätt att komma igenom är med dofter så kanske kalibreringen inte alltid fungerar till hundra procent: dom kanske vill komma igenom med blomdoft men så blir det nånting annat istället..! Och att vi bara ska vara glada att dom gör sig hörda på nåt sätt. Och visst är jag det!

Om att bli frisk.

Det senaste året har jag haft problem med hälsan. Det går egentligen tillbaka redan sedan länge, men för ett år sedan fick jag klart för mig vad det egentligen är som fattas mig.

Första ledtråden fick jag i en avläsning! Han som läste av mig berättade precis vad som var fel och vad jag ska göra. Jag var till läkare efter läkare efter läkare, och ingen tog mig på allvar. Jag har gråtit många tårar kan jag säga…

Jag läste mycket på egen hand och tog reda på vad jag själv kan göra. Ibland ska man inte alltid lita på vad läkarna säger, utan själv läsa och ta reda på information. För några månader sedan hittade jag en naturläkare och äntligen kom jag på rätt väg. För varje dag känner jag mig lite bättre, fast behandlingen är fasligt jobbig och arbetsdryg.

Det finns så mycket alternativa behandlingar om man inte mår bra. Det är viktigt att lyssna på sin kropp och vad intuitionen har att säga. Mediciner är ibland bara till för att dämpa symptom, inte för att faktiskt bota det man lider av. Till exempel den mat vi äter kan påverka vår hälsa så mycket. Nu är jag på rätt väg, och mår bättre varje dag!

Om att affirmera.

Den här veckan vill jag börja med en riktigt bra affirmering! (är det ens ett ord..?)

 

Om Tisdagarna med Morrie.

Jag har redan länge haft boken Tisdagarna med Morrie hemma, jag har hållit den i handen många gånger men det har inte riktigt varit rätt tillfälle för den. För någon dag sedan kände jag att det var dags.

Tisdagarna med Morrie är en tänkvärd bok. Det handlar om författaren Mitch Albom som återupptar kontakten med sin professor Morrie som står inför döden. Almbom åker varje tisdag för att träffa honom, och varje vecka pratar de om olika ämnen i livet.

Redan innan man börjar läsa förstår man hur boken kommer att sluta, och jag erkänner att jag fällde några tårar när jag läste sista kapitlet på väg till jobbet på tåget. Historien reflekterar över livet och döden, stora frågor som behandlas på ett vackert och mjukt sätt. Det jag tyckte var särskilt vackert i berättelsen var närheten och ömheten mellan Albom och Morrie.

Boken är väl värd att läsas med jämna mellanrum, för att påminnas om att vad som är det viktiga i livet.

Om lekfulla hjälpredor.

Varje dag när jag kommer hem från jobbet leker jag med kissekatten en stund, då han varit ensam hemma hela dagen. Han har många olika leksaker, men just nu är hans favorit en stor blå plastboll. På nätterna hör jag när han kommer i sovrummet med sin boll, då han vill leka… Han har ännu inte riktigt förstått det här med dygnsrytm.

Igår var jag jättetrött efter jobbet och orkade inte leka så länge. Efter att ha lekt en liten stund satt jag mig i soffan och såg på nån serie. Kissekatten ger upp och klättrar upp i sitt klätterträd och ligger och tittar på mig (han är oerhört sällskaplig och vill hela tiden ha koll på vad jag håller på med). Efter att ha suttit i soffan en liten stund bestämmer jag mig för att gå upp och förbereda kvällsmaten. Jag tittar upp, och ser bollen vi lekt med för en stund sen långsamt, långsamt rulla längs med golvet. Ingen annan än jag och katten är hemma, och katten sitter högt upp i sitt klätterträd. Han sitter och betraktar bollen som rör sig. Jag tolkar det som nån som vill vara hjälpsam och ställer upp med kattlekandet!

Om att äta efterrätt först.

Om att ha en paus i utvecklingen.

För det mesta är min vardag genomsyrad av det andliga på något sätt. Jag ser och hör saker, jag läser andlig litteratur och jag mediterar. Men ibland behövs en paus. Intresset mattas av lite grann för det övernaturliga, och det vanliga livet lunkar vidare precis som det ska.
Jag tror att dessa pauser är viktiga för vår utveckling. Under dessa stilla stunder växer vi och ens inre går igenom allt nytt vi lärt oss. Vi jordar oss och är i hundraprocentig kontakt med det verkliga livet och vår resa på jorden. Efteråt kommer vi igen, med nya upplevelser och ny styrka.

Om att vara tacksam.

1. Att jag är frisk.
2. Att jag har ett jobb jag trivs med.
3. Att jag har föräldrar som båda är friska.
4. Att jag har mat på bordet varje dag.
5. Att jag har mycket att se fram emot i år.
6. Att jag har en alldeles underbar partner.
7. Att jag har en alldeles underbar katt.
8. Att jag har en jättefin lägenhet med mycket utrymme.
9. Att jag har energi och kraft när jag möter motgångar.
10. Att jag lever i kärlek varje dag.

Om att vara introvert.

 

Jag har alltid varit den lite tysta, som tyckt om att vara ensam och dragit sig undan litegrann. I en liten grupp trivs jag bra, men i större grupper är jag den som inte säger så mycket. Har jag varit länge i en omgivning med mycket människor och oväsen så behöver jag få vara ensam och stilla en stund. Det här har delvis att göra med att jag är en HSP (Highly Sensitive Person) men också det faktum att jag är introvert. Jag läser just nu en alldeles fantastiskt bra bok av Susan Cain som heter ”Quiet” (kanske den finns översatt till svenska också?), som beskriver hur livet är som introvert. Cain beskriver på ett vetenskapligt med ändå lättförståeligt sätt vilka skillnaderna är mellan en extrovert och en introvert och hur världen ser på dessa två. Boken är lite av en tegelsten men rekommenderas varmt!

God måndag morgon!